Med god hygien, korrekt foder och lämplig temperatur och generöst utrymme håller sig praktfinkar friska och pigga år efter år och är sällan sjuka. Skador, som frakturer på vingar, tår och ben kan förekomma då praktfinkar nattetid lätt drabbas av panik och i mörkret flyger okontrollerat mot bursidor och burinredning. Därför bör det nattetid alltid finnas en tänd, svag nattlampa som ledljus för fåglarna. Vissa arter får lätt överväxta klor vilket gör att de lätt kan fastna med klorna i bomaterial eller voljärinredning, de blir då hängande i benet som lätt kan bli brutet. Med en liten nagelavbitare kan man förebygga detta genom att regelbundet klippa klorna på fåglarna. Men se upp, klipp inte för långt in mot tån då man lätt punkterar den blodfyllda pulpan i klon närmast tån. Håll foten mot en glödlampa så ser man lätt hur långt in på klon man vågar klippa innan det börjar blöda.
Sjukdomar
Tecken på sjukdom eller dålig kondition visar sig genom att fåglarna burrar upp sig, sover mycket, sitter stilla på två ben, har ögonen halvslutna och hänger med vingarna ned mot sittpinnen. En av de vanligaste komplikationerna är värpnöd i samband med häckning i för låg temperatur och/eller om honan är ur kondition. Honan får då inte ut ägget hon ämnar värpa. Honan burrar då upp sina fjädrar, reser på stjärtfjädrarna, blundar med ögonen, flämtar och sitter ofta på golvet med hängande vingar. Ta genast ut honan ur buren och placera henne i en mycket liten s.k. sjukbur med hög värme från en värmelampa, t.ex. infraröd lampa eller en Elsteinlampa i keramik, riktad mot burfronten. Övriga tre sidor sveps in i en frottéhandduk. Ytterst försiktigt kan man med hjälp av en bomullstops indränkt i rapsolja, pensla lite olja i mynningen på fågelns analöppning. Inom 24 - 48 timmar kommer ägget ut och honan kan då återbördas till häckburen, men avbryt då häckningen genom att ta bort holk/korg, då honan säkerligen återigen kommer att drabbas av äggnöd då nästa ägg ska läggas.
Luftsäckskvalster (Sternostoma tracheacolum) är en parasit som framför allt drabbar Gouldsmadiner. Angrepp av luftsäckskvalster visar sig genom att fågeln nyser ljudligt, hostar och gapar samtidigt som den sträcker på halsen. Luftsäckskvalster botas med Ivomec, som skrivs ut av veterinär. Alla fåglar i buren där den drabbade fågeln går måste behandlas. Buren, matskålar, sittpinnar och vattenrör måste rengöras i hett vatten, naturkvistar och foder kastas och byts ut. Orsaken till detta är att mikroskopiska kvalsterägg från den drabbade fågeln förorenar bur och tillbehör. Andra fåglar får i sig äggen och därmed sprider sig kvalstren till alla fåglar i samma bur. Nyinköpta Gouldsamadiner bör alltid behandlas mot luftsäckskvalster under karantänsperioden, för säkerhets skull.
Andra problem bland fåglarna kan vara utbrott av röda fågellöss (Dermanyssus gallinae) som trivs i smutsiga, fuktiga holkar/korgar och suger blod från ungar och vuxna fåglar. En god hygien och regelbundet rengjorda holkar/korgar förhindrar dylika utbrott. I zoofackhandeln finns olika preparat som pudras över angripna fåglar och burar.
Tarminflammationer och luftvägsinfektioner kan förekomma men enligt vår erfarenhet är detta ganska ovanligt bland praktfinkar. Däremot kan praktfinkar lätt drabbas av diarréer orsakade av överfodring av grönfoder eller förgiftningar. Ställ aldrig in okända krukväxter i bur eller voljär då många krukväxter kan vara giftiga.
Karantänsburar, avskilda från övriga fåglar i ett separat rum. Foto: Mats Wettergren
Karantän
Nyinköpta fåglar bör alltid placeras i karantän innan man släpper in dem till övriga fåglar. Nyinköpta praktfinkar kan få lite extra värme från en värmelampa t.ex. en Elsteinlampa av keramik. Under de första dagarna av karantänstiden bör man ge ett vattenlösligt multivitaminpreparat i dricksvattnet till fåglarna. Karantänen måste hållas i ett separat rum, avskilt från andra fåglar. Karantänburens sittpinnar och foderskålar bör diskas med separat diskborste som hålls borta från övriga fåglars burtillbehör. Karantänstiden bör löpa under en tidsperiod av 6 – 8 veckor. Om utrymme finnes och man har införskaffat ett större antal fåglar, dela gärna upp fåglarna i flera karantänsburar. Orsaken till att hålla nyinköpta fåglar i karantän är att förhindra ett virusutbrott bland samtliga fåglar i besättningen. Man kan aldrig vara säker på att de nyinköpta fåglarna inte är bärare av virus. Olika typer av virus, t.ex. Aviärt poxvirus och Paramyxovirus, är dock mycket ovanligt bland praktfinkar. Om ett virusutbrott ändå inträffar, kan det slå ut hela besättningen av fåglar inom loppet av en vecka. Vid misstanke om ett virusutbrott bland fåglarna, kontakta omgående närmaste veterinär.
Vid längre transporter av levande praktfinkar och andra mindre burfåglar bör specialtillverkade transportlådor av fanérträ användas. Foto: Mats Wettergren
Frakt och transport
Vid längre transporter av levande praktfinkar och andra mindre burfåglar bör specialtillverkade transportlådor av fanérträ användas. Dessa transportlådor, eller fraktlådor, är små och låga med nätförsedda snedställda långsidor. Den ringa storleken på lådan hindrar fåglarna att flyga sig sönder och samman under längre transporter, vilket de kan göra om man transporterar dem i en fågelbur. I transportlådan bör en sittpinne vara inmonterad. En näve mindre alflisspån läggs i lådan för att suga upp fåglarnas lösa avföring under transporten. Foderkoppar för frö och vatten kan fästas med silikonlim utmed långsidans insida, vilket förhindrar att kopparna glider runt inuti lådan.
I vattenkoppen, som bara är fylld till hälften, placeras ett par oanvända och kemiskt rena cirkelrunda bomullsrondeller avsedda för kosmetika- och ansiktsrengörning för kvinnor. Dessa bomullsrondeller håller dricksvatten "på plats" under transport. Dricksvatten får inte skvimpa ut i transportlådan, då vattnet kan söla ned fåglarna och orsaka avkylning och obehag under transporten. Mindre papegojor och parakiter kan även få ett halverat äpple att gnaga på i sin transportlåda. Utsätt aldrig fåglar i transportlåda för direkt sol, kyla eller drag. Hantera transportlådor med levande fåglar mycket varsamt.
Om läsaren vill fördjupa sig lite mer i olika fågelsjukdomar hänvisar jag till vår bok: Tropiska fåglar som sällskapsdjur, ICA – Bokförlag 1996, ISBN 91-534-1696-1.
